Archives for category: till Skolan

image

Läser uppsats inför opponeringen imorgon. Varför vara ute i god tid bara för att det är sista gången jag ska till skolan imorgon? När jag inte varit det någon av de andra kanske tusen gångerna jag skulle gjort något.?

Jag är inte en sån som bryter rutiner utan goda skäl. Ser därför inte särskilt mycket fram emot de stora förändringarna jag står inför.

Av sed och vana är jag kommen, vid sed och vana skall jag förbli.

mvh, Lova

Annonser

Förslag på D-uppsats: Den pedagogiska måltiden – finns den?  En observations- och intervjustudie om förskolans matsituationer.

Teoretisk ram: inte sociokulturell teori, väl? Dewey kanske? Learning by doing. Lyssnandets pedagogik, av Taguchi-Lenz.

Metod: fenomenografi som bekräftas av och följs upp med konkreta observationer. Kan man göra så?

Urval: Tre olika förskolor med minst två pedagoger per avdelning som kan tänka sig att delta i både intervju och därefter bli observerade under pedagogiska luncher. Barnens åldrar, mindre viktigt.

Tidsplan: tids nog. Om några år kanske?
(Om jag kan somna lättare idag än igår och förrgår? Nej, tyvärr. Jag har en C-uppsats kvar)

mvh, Lova

image

Här sitter jag och ler i min ensamhet, ansiktsmask på och glada tankar i.
Tack för idag vänner!!

mvh, Lova

image

Vilket underbart härligt gäng ni har blivit under de här fyra veckorna! Det märks att alla är anpassningsbara, och med tid och närhet till någon man gillar kommer tryggheten till nya platser.

Det har varit så roligt att se hur snabbt vänskap uppstår mellan barn som bara sätts ihop på måfå. Först äter de frukost vid samma bord, första gången de träffas. Sedan ser jag dem gapskrattade tillsammans hoppa i vattenpölarna och de är oskiljaktiga resten av dagen.

Ett barn övertalade din mamma att ge sitt nummer till föräldrarna till ett annat barn, som han på en vecka blivit riktigt bra kompis med. Hoppas de vuxna tar tillvara på det och låter dem träffas.

Min sista dag tillsammans med er blev perfekt! Jag öppnade och fick vara där för er, planera dagen. Vi gjorde chokladbollar på förmiddagen och badade på eftermiddagen (jag också). Jag kramade alla hejdå och hoppas – men tror inte – att jag får träffa er alla igen…

mvh, Lova

Var höll ni hus idag kl 17? Inte på världens bästa söka jobb-kurs i alla fall!? Jag vet inte hur många av er som hade tänkt komma, men ett större antal än åtta trodde jag nog vi skulle vara i alla fall.. Förutom den braiga informationen om cv, intervju, lön, introduktionsperiod och anställningsformer fick vi värsta lyxfikat med både mackor, kakor o frukt.

banan (1)jag tog ”begär en så hög lön att ni skäms”-rådet och applicerade det även på bananen som jag tog med mig efter att mötet var slut, och skämdes. Men nu har jag ett mellanmål tills imorgon i alla fall..

Ta nu lite tid av era upptagna liv och inse att ingångslönen och stöd för att få det bästa jobbet inte bara kommer trilla ner i era knän! Ge er själva en chans att få det bästa ni förtjänar – redan från början.

mvh, Lova

Jag gör en reflektion idag. Inget ifrågasättande, utan enbart en fundering och en känsla av att behöva bena ut en del…

Till att börja med: män i förskolan och skolan – underbart.
Varför? Vet inte…

Eller? Det sägs att det ska tillföra en annan dimension än vad som vanligtvis finns på arbetsplatser med övervägande/enbart kvinnor. Ett annat arbets- och samtalsklimat.
Och framförallt sägs det att barnen även behöver manliga förebilder.

So far so good. Just nu känns det bara som att killar har två beteenden att välja på. Antingen den mjuka mannen som helt enkelt är en människa som gillar att arbeta och umgås med barn. Eller den lite mer ”manliga mannen” som fyller rollen av allt det barn saknar i skolan: vaktmästaren, fotbollsproffset, kompisen. Den som brötar, vrålar, styr och ställer. Snackar sport och bilar med papporna, flörtar och charmar mammorna och de kvinnliga kollegorna. Smickrade och nöjda låter man/vi/dem honom hållas. Det är ju så skönt när någon annan tar kommandot. Kräver kommandot med både kroppsspråk och röst.

Engångsföretelser antagligen. Men var finns de kvinnor i skolorna som ser sig själva som naturliga ledare med förmåga att fånga och behålla uppmärksamheten? Är kön verkligen en så stor del av förebildandet, eller kan kvinnor besitta den vidden av egenskaper som gör att varje barn hittar någon att se upp till?

Vad tänker du när jag säger såhär?

mvh, Lova

Häromdagen skulle jag ha en lugn stund i det fina vädret. Tog min filt och gick ut på gården, lade mig ner och blundade. Men jag var inte ensam. Tre smågrabbar lekte i närheten och jag märkte att de kikade på mig.

Bäst jag ligger där och blundar hör jag tissel, tassel och fniss. Jag sätter mig upp, ser att de smugit nära mig och att de springer skrikande därifrån när jag reagerar.
….tänker jag och lägger mig ner igen. Tio sekunder senare är det samma sak igen, fast de är bra någon meter från mig. Nu är det dags att säga ifrån tänker jag och ryter till:

”Hörni, lägg av med det där!”
Svaret kommer efter en chockad tystnad:
”Är du fröken eller?”
(inte tyket eller retsamt, bara undrande)
Jag blir naturligtvis helt paff, kan bara säga:
”…Låter det så eller?” Sedan: ”Ja, fast jag är ledig nu.”

mvh, Lova

Det är nog inte första gången jag skriver till er, men jag måste bara få säga efter idag…

Ni är helt fantastiska! Så kreativa, inspirerande och modiga. Jag är glad att få lära känna var och en av er.
Det känns extra mycket idag – en dag där de flesta av oss gick ur sin trygghetszon och fick oss andra att skratta istället för sucka trött.

(var jag rolig förresten? Det lät så men kunde varit åt något helt annat.)

Dessutom har vi idag bara fyra veckor kvar tillsammans innan sommarlovet är här. Maj månad brukar ge de bästa minnena och i år är nog inget undantag.

Vi ses imorgon igen, för nya muntra muntliga eskapader. Puss o kram!

mvh, Lova

image

Kolla, kolla… Precis det vi pratade om, eller? Och jag lägger även märke till att experter reagerar på samma brister dom vi gjorde idag. Tre års utbildning om sekretess som gjort någon nytta, hmm..?
mvh, Lova

Pappa hämtar sitt barn i eftermiddags på praktiken och frågar mig:
– Är du en vikarie eller…?
– Nä, framför allt är jag dålig på att presentera mig! säger jag. Reser mig upp, sträcker fram handen och förklarar vem jag är.

Men ändå, nytt rekord i att presentera mig för föräldrar och annat löst folk under dessa tre dagar. Det hjälper att jobba sena dagar, för då får jag en chans att synas tillsammans med deras barn och de fattar att jag ska vara där. Och de har tid att lyssna, i jämförelse mot stressiga morgnar. Bara ett tips! 😉

mvh, Lova