Archives for category: till Den det berör

Förlåt att jag trodde det var okej att försöka ha ett samtal när du var naken och jag var påklädd. Antar att det räknas som maktobalans och väldigt oartigt.

Ska försöka att inte utsätta någon för det igen!

mvh, Lova

…som har 45 minuter över i sitt liv. Se den – – – – – -> http://vimeo.com/m/73446465

Här har ni vad jag personligen anser är mina guldkorn av foton 🙂

image

image

image

image

image

Alltså vad gäller färger, motiv och vinklar. Följ mig? @lovalindenmo

mvh, Lova

Här är mina mest populära bilder från de senaste månaderna

image

image

image

image

image

Ni gillar händelsen och beskrivningen mer än bild, komposition och filter tror jag! 🙂

mvh, Lova

Fått gjort idag, minst sagt. Fatta hur mycket timmar jag gått med vinst på att ha skola tre timmar istället för praktik sju och en halv? Tur att jag kan räkna med en fördubbling av inkomst vid framtida arbete, annars hade jag aldrig velat lämna den här miljön. Studiegrupp, sen lunch i Röda matsalen, samtal om högt och lågt och ändå hemma till halv två. Rensat avlopp, skurat hela badrummet, diskat och sökt två jobb som jag nog inte vill ha.

Det gör mig gott att ha rent omkring mig. Skulle gärna köra diskmaskinen halvfull bara för att om några timmar få stoppa in allt porslin i skåpen.

Spotify: Höstlistan av p3:s Musikguiden.

Fortfarande ingen matlust. Ätit pasta och en förbannat stark vitlökssås till middag, plus lite annat som jag faktiskt ville äta typ glass.

21 okt (1)
Får, oktober 2007

 

IMGP3725
J
ohan Palm, oktober 2008

 

 


Nils, apa i Wendelsbergs uppsättning av Djungelboken, oktober 2009

 

DSC01262
Kompisar, första studiegruppen, oktober 2010

 

SAMSUNG
Får igen, oktober 2011

 

20121019150250065
Skaffar instagram och börjar baka, oktober 2012

 

Oktober, väl mött!

mvh, Lova

Serier jag kan rekommendera som är i samma överklassläkt-anda.

  • the Forsyte Saga
  • Stolthet och fördom – BBC’s tv-version
  • Något annat av Jane Austen
  • the House of Eliot
  • Mr Selfridge

Och framförallt

  • det danska eposet Matador
    (du kan få låna boxen av mig, om du är snäll)

mvh, Lova

Läser länkar och tänker. Pratar med min vän kloka vän Magdalena som det alltid går så lätt att diskutera svåra samhälleliga frågor med.

Jag visar henne debattartikeln i SvD skriven av Damon Rasti, och hon håller helt med.

Sen visar jag henne blogginlägget som Lady Dahmer skrivit som svar. Magda nickar och säger: det stämmer också.

Nu ska jag skriva en replik på mina sammanfattande tankar kring den strukturella rasismens vara eller icke vara. Utgående ifrån det faktum att jag är privilegierad vit medelklass.

Naturligtvis förekommer det rasism mellan olika folkgrupper och etniciteter. Det är blint och lite martyriskt av oss svenskar att tro att det bara är vi som kan diskriminera andra. Faktum är att människor är flockdjur som hjärtans gärna vill tillhöra en grupp, ju mer väl avgränsad desto bättre. Vid flykt eller flytt från sitt ursprung/hemland är det väl då också än mer självklart att grupptillhörigheten blir desto viktigare, för att inte stå helt utan sammanhand. (Dessutom är många av de kulturer där det just nu är oroligt utpräglade familje-/vi-kulturer)

Det enklaste sättet att deklarera sin grupptillhörighet är att avgränsa sig från andra grupper, och delvis också att framhäva sin egen grupp som den bästa, det enda rätta. Således skapas främlingsfientlighet och rasism – dock bara om det ingår ett strukturellt förtryck blir det ett samhällsproblem. (Dvs: glåpord och fördomar drabbar främst (enbart?) den grupp som inte har makten i samhället/omgivningen).

Här kommer min poäng som en fortsättning på det Blomberg (Dahmer) säger: i de mindre beståndsdelarna som vårt samhälle består av – stadsdelar, yrkesbranscher, fritidsorganisationer – kan det väl visst förekomma strukturell rasism där en invandrare diskriminerar en annan? ursäkta fördomskavalkaden När taxichaufförerna inte anställer eller kör folk av ett visst etniskt ursprung, när p16-laget fryser ut vissa killar på grund av hudfärg eller när ”invandrare” klumpas ihop i vissa av storstädernas förorter och där blir utelämnade åt vilken grupp som just där är störst och mäktigast.

Jag vill med detta också säga att det för mig inte längre är lika konstigt att ”jag är inte rasist, men…” har blivit så vanligt. Det finns en allmän en känsla av att det här pågår, men på grund av vårt (kaukasiska) privilegium har vi mist rätten att uttala oss. Faktiskt. Det krävs att folk med annat etniskt ursprung och viss medial makt gör frågan till sin – sen kan såna småttingar som jag få en chans att se och sammanfatta den stora bilden.

Jag tror jag tänker rätt nu, det gör jag faktiskt …

mvh, Lova

image

Vilket underbart härligt gäng ni har blivit under de här fyra veckorna! Det märks att alla är anpassningsbara, och med tid och närhet till någon man gillar kommer tryggheten till nya platser.

Det har varit så roligt att se hur snabbt vänskap uppstår mellan barn som bara sätts ihop på måfå. Först äter de frukost vid samma bord, första gången de träffas. Sedan ser jag dem gapskrattade tillsammans hoppa i vattenpölarna och de är oskiljaktiga resten av dagen.

Ett barn övertalade din mamma att ge sitt nummer till föräldrarna till ett annat barn, som han på en vecka blivit riktigt bra kompis med. Hoppas de vuxna tar tillvara på det och låter dem träffas.

Min sista dag tillsammans med er blev perfekt! Jag öppnade och fick vara där för er, planera dagen. Vi gjorde chokladbollar på förmiddagen och badade på eftermiddagen (jag också). Jag kramade alla hejdå och hoppas – men tror inte – att jag får träffa er alla igen…

mvh, Lova

Jag filar på en formulering till mitt CV…

”Jag låter mitt arbete tala för sig själv – vilket innebär att jag lär barnen säga att de tycker om mig mest, att jag är snäll och smart och bäst på mitt jobb.”

Score!

mvh, Lova

image

Vallfärdade till den förlovade blåbärsskogen med den äldre generationen. Det var riktigt mysigt att bli ombedd att följa med ut på okänd mark, plocka tills ryggen värkte, fika och plocka lite till.

Tills jag insåg att farmor hade sagt till farfar: det är bäst att Lova får sitta i framsätet bredvid dig så hon hittar dit sen.
Det är alltså dags för den stora överlämningen, informationen om deras bästa bär- och svampställen ska föras vidare till oss efterkommande, och nu är det vår tur.

Jag känner mig oerhört stolt! Lite vilsen och ung, men samtidigt väldigt gammal. Ett existentiellt ögonblick helt enkelt.

Vart vi åkte? Det säger jag inte…

mvh, Lova