Detta blir en replik på det påföljande inlägget som jag svarade igår.

Hur kan förskolan förbättras?

Så svår fråga, men vi är väl alla överens om vartåt vi strävar i alla fall? Mer eller mindre utbildade pedagoger i lokaler anpassade för verksamheten och högst tre små barn eller fem 3-5-åringar per vuxen. En verksamhet som sätter trygghet först, men som är medveten om hur mycket vistelsen i förskolan påverkar våra barn och därför aktivt främjar varje individs utveckling och siktar mot att alla i framtiden ska bli demokratiska, solidariska medmänniskor.

Så jo, någon form av utbildning tycker jag att varje anställd pedagog bör ha. Det är inte förbjudet att tycka vad man vill, men man ska i alla fall förstå att den indirekta påverkan som sker från vuxna till barn – och därför ska inte vem som helst få jobba med barn.

(Bildkälla)

Vad gäller dokumentationen och den tid det tar från barngruppen och all övrig planering som behöver göras: i slutändan är dokumentationen till för att politiker och övrig opedagogisk styrande personal ska ha översikt på att förskolan gör det den ska göra. Autonoma förskollärare hade istället fått välja hur de ville arbeta med dokumentationen för att istället rikta sig mot ett närmare samarbete med vårdnadshavare. I slutändan är det föräldrarna som ska känna sig trygga med att lämna sina barn på förskolan, och det är så vi får en bra verksamhet. Och därmed inte sagt att föräldrarna ska diktera villkoren.

Nej de ska av väl underbyggda kunna lita på att förskolan gör sitt bästa, och känna sig välkomna nog att föra en dialog om detta. Professionella förskollärare är en myt och ett önsketänkande, eftersom vår yrkesgrupp under en kortare eller längre tid kan ersättas med personer utan någon som helst kompetens (förutom ett rent straffregister) Prova att göra samma sak med kirurgen eller åklagaren.

Märks det att jag har formulerat en C-uppsats hela dagen eller? Hjärnan kan bara inte sluta arbeta…

mvh, Lova

Annonser