Archives for the month of: november, 2013

Detta blir en replik på det påföljande inlägget som jag svarade igår.

Hur kan förskolan förbättras?

Så svår fråga, men vi är väl alla överens om vartåt vi strävar i alla fall? Mer eller mindre utbildade pedagoger i lokaler anpassade för verksamheten och högst tre små barn eller fem 3-5-åringar per vuxen. En verksamhet som sätter trygghet först, men som är medveten om hur mycket vistelsen i förskolan påverkar våra barn och därför aktivt främjar varje individs utveckling och siktar mot att alla i framtiden ska bli demokratiska, solidariska medmänniskor.

Så jo, någon form av utbildning tycker jag att varje anställd pedagog bör ha. Det är inte förbjudet att tycka vad man vill, men man ska i alla fall förstå att den indirekta påverkan som sker från vuxna till barn – och därför ska inte vem som helst få jobba med barn.

(Bildkälla)

Vad gäller dokumentationen och den tid det tar från barngruppen och all övrig planering som behöver göras: i slutändan är dokumentationen till för att politiker och övrig opedagogisk styrande personal ska ha översikt på att förskolan gör det den ska göra. Autonoma förskollärare hade istället fått välja hur de ville arbeta med dokumentationen för att istället rikta sig mot ett närmare samarbete med vårdnadshavare. I slutändan är det föräldrarna som ska känna sig trygga med att lämna sina barn på förskolan, och det är så vi får en bra verksamhet. Och därmed inte sagt att föräldrarna ska diktera villkoren.

Nej de ska av väl underbyggda kunna lita på att förskolan gör sitt bästa, och känna sig välkomna nog att föra en dialog om detta. Professionella förskollärare är en myt och ett önsketänkande, eftersom vår yrkesgrupp under en kortare eller längre tid kan ersättas med personer utan någon som helst kompetens (förutom ett rent straffregister) Prova att göra samma sak med kirurgen eller åklagaren.

Märks det att jag har formulerat en C-uppsats hela dagen eller? Hjärnan kan bara inte sluta arbeta…

mvh, Lova

Annonser

Jag pratade om detta med min vän/kollega idag (vi är snart färdiga förskollärare båda två) och kom fram till att det ska till större förändringar för att förskolan ska överleva i sin nuvarande form och att barnens bästa får komma i första rummet.  Det står om detta i vår lokaltidning också.

Föräldrar måste få tillåtelse från sina arbetsplatser (alltså inte samhället utan både privata och kommunala/landstings-/statliga aktörer) att vara hemma med sina små under längre tid. Detta minskar trycket på de överbelastade förskolorna, så de små kan gå kvar längre på småbarnsavdelningar om de behöver, och vi kan framförallt ha tid och valfrihet att se till individernas bästa.

Om föräldrarna tar delat ansvar och båda går ner till halvtid finns det utrymme att anställa fler personer (eller varför inte införa 6 timmars arbetsdag?). Om enbart en förälder har barnet/barnen hemma i 18-24 månader blir det istället ett långtidsvikariat som ger någon annan chansen att få arbetslivserfarenhet under en längre period än de 6-9 månader som det kan vara nu.

Om en heltid i framtiden istället motsvarar 6 timmar på arbetet får fler personer sysselsättning, och arbetslösheten minskar. Priser och hyror justeras neråt eftersom ingen har råd att betala – istället för att de med minst pengar ställs utanför.

Barnen får då mer troligtvis ha sju timmar på förskolan, vilket ger vistelsen högre kvalitet, eftersom de orkar vara pigga och delta i aktiviteter under större delen av tiden. Det blir ett mer jämt flöde av barn under dagen i verksamheten eftersom lika stort antal föräldrar behöver omsorg tidigt och sent, men antalet timmar alla är där minskar.

Eller?

mvh, Lova

(bildkälla)

Nu har jag tack vare den här streamingtjänsten haft ett litet tema-maraton med mig själv sedan igårkväll.

Temat var ung i sverige, alltså har jag sett: Sanning och konsekvens, Fjorton suger, Hip hip hora och Fucking Åmål.

Någon klassiker jag missat?

mvh, Lova

Idag är det den tjugofjärde november. Förutom att jag inser att jag glömt gratta nils på hans födelsedag i torsdags så kan jag inte låta bli att reda ut hur det går för mig i mitt julstök…

  • belysning: hängt upp en stjärnliknande skapelse i fönstret, en kvar som väntar.
  • julklappar: lottade givare i min familj igår, så nu är äntligen det gjort. Annars – inget köpt, alls.
  • övrigt pynt: köpte en hyacint förra veckan, hoppas den börjar blomma lagom till nästa helg kanske?
  • glögg: minst en mugg per kväll de senaste tre dagarna, mums!
  • önskelista: beroende på vem som frågar.. böcker, kläder, sportväska/weekendbag. (kattunge)
  • julgodis: jag vill göra lussebullar, pepparkakor, mozartkulor, fudge, knäck, ischoklad…
  • julaftonen: ingen vet hur det blir… förutom att två bröder saknas, det blir stor skillnad!

IMG_20121208_204818Så, nu börjar nedräkningen…

mvh, Lova

På buss 200 till jönköping sitter jag bredvid en kvinna som tar upp en bok för att läsa på vägen. Efter en kvart ser har somnat mitt i läsningen. Hon vaknar inte vid någon hållplats av varken ljud eller inbromsningen. Jag börjar bli nervös för att hon ska missa sin hållplats, det är ju ett tiotal bara till Ulricehamn. Så, snäll som jag är, börjar jag knuffa henne i sidan för att hon ska vakna och rycka upp sig! Men nej, ibland öppnar hon ögonen men det går inte att gissa om hon faktiskt märkt var vi är..

På stationen i Ulricehamn kan jag inte hålla mig längre, och frågar om hon inte ska av?!
Nej, i Jönköping.

Här har jag alltså suttit och väckt henne var femte minut i nästan en timme, förlåt!

Härmed bojkottas er match ikväll på grund av bristande intresse och irriterade känslor gentemot fotbollsförbundet. Stort lycka till med det omöjliga!

mvh, Lova

image

Preppar inför ny arbetsvecka med första avsnittet av paradise hotel. Jag känner hur mitt IQ bara rinner av mig.. Ibland en väldigt skön känsla!

Just nu varvar jag den känslan med den av en liten UVI, samt ambivalens på jobbfronten. En god natts sömn på det kanske?!

mvh, Lova

image

Om eyelinern har smetat ut sig eller ej…
Det hade den.

2/10 för den morgonsminkningen

Nu måste ni ha gett upp hoppet om mig både en och flera gånger vid det här laget… Ett halvår har gått, med två månaders paus och ett enda besök sedan dess.

Nu har jag haft träningskläderna med i skolväskan två dagar i rad, utan resultat. Väskan tynger mig under dagen, och när vi dessutom inte bryter upp förrän efter mörkrets inbrott (halv fem cirka) bryts jag saknar ner till att lägga projektet på is en dag till.

Jag har en teori, att de enda som finns kvar på gymmet nu i november är de som tränar året om och har det som intresse. Vältränade, är det jag försöker säga. Och det är inte jag just nu. Hår under armarna har jag inte brytt mig om att ta bort heller – och det är bara under träning som jag tror att jag skulle bli självmedveten nog att må dåligt över det.

Imorgon är planen att äta en lätt frukost och sen njuta av den sista ljumma hösten under en löprunda. På hemvägen ska jag ta en kvart i solariet på druvefors, och därefter duscha, äta och projektarbeta. Hinna det till tio, när Anna kommer? Javisst!

Så nu träffar ni mig nog inte på åtminstone fyra dagar till, NW. Förlåt, men det är ni som ska be om ursäkt för er urusla luftkonditionering.

mvh, Lova

Jag har inte övergivit er! Kan ni tänka er chocken när jag går in på bloggens statistik och upptäcker att den har noll läsare idag. NOLL! För första gången sen jag startade den så är det ingen som har tänkt på den idag… 

Ska vi hjälpas åt att göra det här till en riktigt bra, intressant och ofta uppdaterad skrivställe igen? Hjälp mig med uppslag och hejarop, tack ^^ 

mvh, Lova