Med risk för att det här är en typisk sak som kan komma upp när arbetsgivare googlar en blivande anställd…

Här är vad som är viktigt för mig, saker jag vill ta med mig i tankarna från denna sista verksamhetsförlagda utbildning.

Var tydlig med vem jag är, vad jag känner och vad som intresserar mig, inför andra vuxna. Det är inte så självklart som jag upplever det. Det kan till och med vara så att jag förlorar mig själv undan för undan genom att i alla samtal nöja mig med att kommentera andras åsikter, följa deras val av ämne. Inte ett enda ord om genus har jag nämnt under dessa fem veckor. Jag fick en present som var en receptbok om kakor – för den enda läsbara tidningen i personalrummet handlade om bakning. För första gången har jag erbjudit och tydligt visat ett barn att jag ville ha en kram. Tidigare har jag avstått, av respekt för förälderns relation till sitt barn, men också för att slippa bli avvisad.

De tre senaste dagarna har jag definitivt satt ner foten, visat ett barn var min gräns går och vilka beteenden jag finner acceptabla. När jag tänker på det nu mår jag väldigt bra i mig själv. Jag har också fått bevis från barnet, som plötsligt sökte mer närhet och gav mer gehör för annat jag sagt.

Jag får inte förlora mig, mina gränser, åsikter och personlighetsdrag, i strävan efter att göra ett bra – godkänt – arbete. Det blir bara slätstruket, medelmåttigt och försumbart.

Ta striderna, med barn, kollegor, vårdnadshavare och chefer. Prioritera och välj de som är viktiga för mig, och var tydlig i  var jag står. Hitta en lösning som alla kan vinna på, det är svårt att ha samarbete med någon som nyss har förlorat.

Släpp allt annat, det som tar mer energi än det ger, problem utan lösning och försök alltid påverka på rätt ställe. Dra och sätt press för att få saker att hända, men led hellre än lyft, det blir för tungt i längden.

Något jag glömt?

mvh, Lova

Annonser