Läser Hur man blir matematisk (Att skapa nya relationer till matematik och genus i arbetet med yngre barn) av Anna Palmer (2011). Tekniskt sätt läste jag den innan tentan, och redan då såg jag ett blogginlägg i den. Och nu ska det väl äntligen bli av att jag får berätta om Medias bilder av matematik – i ett genusperspektiv (s. 30-37) 

Palmer menar då att medias bild av matematik hela tiden skapas i relation till genus, där könet positionerar de olika personerna i sitt förhållande till matematik. Hon tar upp intressanta exempel i form av filmerna: Good Will Hunting, A beautiful mind, The Social network, Rainman och tv-serien Numbers. Det  dessa fem bra filmer alla har gemensamt är det manliga geniet. Han är socialt inkompetent, avvikande men har samtidigt en dragningskraft på kvinnor i och med sin intelligens.

Men det jag skulle säga!! Det som fick mitt hjärta att värka när jag läste det. Palmer diskuterar hur Hermione och Harry (Potter) används för att illustrera ett problem vi har i utbildningen i västvärlden.  De representerar varsin elevstrategi för skolarbete. Hermione (och flickor) arbetar hårt, får toppresultat men stressar upp sig och bränner ut sig i sin strävan. Harry (och pojkar) glider genom skolan, använder sin naturbegåvning, men gör helst så lite som möjligt. Hermione brukar göra Harrys läxor, han visas i böckerna inte upp som någon som överhuvudtaget studerar.

Pojkar som får bra betyg utan att plugga får bra status, speciellt om de är bra på sport och idrott också. ”Tack vare sin stora begåvning dyker Harry ofta upp som från ingenstans för att rädda världen”.

Flickor som inte är ”duktiga skolflickor” upplevs snarare som svåra att hantera av lärarna och de avviker från den könsstereotypa bilden av flickor. Och snarare än att uppfattas som naturligt smarta och talangfulla får de istället finna sig i att vara ”slarviga, olydiga och avvikande”. Men, eftersom det är så få flickor som bryter den här normen skrivs det enligt Palmer oftast om antipluggkulturen hos pojkar.

Palmer avslutar med att säga att de könsstrerotypa skildringarna av pojkar och flickor har betydelse för deras självförtroende och förmåga i skolan. Kan kvinnor vara både kvinnliga och matematiska? Går det att överskrida gränserna för det typiskt manliga geniet/naturbegåvningen? Barn, ungdomar och även vuxna behöver skildringar där männen är socialt kompetenta och där kvinnorna är mystiska och extrembegåvade – utan att tas ifrån sin kvinnlighet eller ses som ett otrovärdigt extremfall.

mvh, Lova

Annonser