Jag har ju glömt att berätta det roligaste som hände en dag när jag jobbade nyligen…

Sitter vid ett bord och lägger pärplattor med tre pojkar på sex år. Jag frågar dem vad de heter, och en av barnen frågar då vad jag heter.

”Jag heter Lova” säger jag då.

Det är tyst ett tag. Sen nynnar han, som för sig själv, tyst ner i bordet…

”Mister Lova Lova, mmm”

Jag kastas omedelbart tillbaka tio-femton år tillbaka i tiden då jag först av min kusin, och sedan av er i gymnasieklassen får så många nya smeknamn så att jag knappt kunde hålla reda på dem.

Men! Att höra en sexåring spontant minnas och sjunga en textrad som har sitt ursprung på nittiotalet gjorde verkligen min dag. Jag skrattade till och såg uppskattande på honom och berättade att jag hade blivit kallad så förut. Uppmuntrad av det sjöng han mister Lova Lova några gånger till. Högt och glatt. Härliga ungar!

mvh, mister Lova Lova

Annonser