Häromdagen skulle jag ha en lugn stund i det fina vädret. Tog min filt och gick ut på gården, lade mig ner och blundade. Men jag var inte ensam. Tre smågrabbar lekte i närheten och jag märkte att de kikade på mig.

Bäst jag ligger där och blundar hör jag tissel, tassel och fniss. Jag sätter mig upp, ser att de smugit nära mig och att de springer skrikande därifrån när jag reagerar.
….tänker jag och lägger mig ner igen. Tio sekunder senare är det samma sak igen, fast de är bra någon meter från mig. Nu är det dags att säga ifrån tänker jag och ryter till:

”Hörni, lägg av med det där!”
Svaret kommer efter en chockad tystnad:
”Är du fröken eller?”
(inte tyket eller retsamt, bara undrande)
Jag blir naturligtvis helt paff, kan bara säga:
”…Låter det så eller?” Sedan: ”Ja, fast jag är ledig nu.”

mvh, Lova

Annonser