Archives for the month of: maj, 2013

Tänk så mycket jag har hunnit med idag!!

image

image

image

image

image

image

image

Nu – trött!!!
mvh, Lova

Annonser

Nyss när du sa att du gärna skulle sitta på en uteservering med en kall cider ikväll tänkte jag först: varför inte?

Men sen när jag tänkte efter insåg jag att jag egentligen tyckte:
VÄRLDENS BÄSTA IDÉ NÅGONSIN!

Så du vet.

YOLO, Lova

Jag har ju glömt att berätta det roligaste som hände en dag när jag jobbade nyligen…

Sitter vid ett bord och lägger pärplattor med tre pojkar på sex år. Jag frågar dem vad de heter, och en av barnen frågar då vad jag heter.

”Jag heter Lova” säger jag då.

Det är tyst ett tag. Sen nynnar han, som för sig själv, tyst ner i bordet…

”Mister Lova Lova, mmm”

Jag kastas omedelbart tillbaka tio-femton år tillbaka i tiden då jag först av min kusin, och sedan av er i gymnasieklassen får så många nya smeknamn så att jag knappt kunde hålla reda på dem.

Men! Att höra en sexåring spontant minnas och sjunga en textrad som har sitt ursprung på nittiotalet gjorde verkligen min dag. Jag skrattade till och såg uppskattande på honom och berättade att jag hade blivit kallad så förut. Uppmuntrad av det sjöng han mister Lova Lova några gånger till. Högt och glatt. Härliga ungar!

mvh, mister Lova Lova

Så kunde jag

image

inte mer än gå ut och sätta mig med min bok på gården innan det började falla ett milt vår-/sommarregn. Som urartade och dränkte allt. Symboliskt. Fast det luktade gott..

mvh, Lova

Känns som hela sommaren rasade ihop som ett korthus i och med beskedet om att Peace & Love går i konkurs.  Det var den stora händelsen, som allt kretsade kring och fick anpassa sig till. Vill inte ens tänka tanken på allt jag missar som jag kunde ha sett, hur trevligt det hade varit att tälta med erik, ströva fram som man vill och bara njuta av stämningen och bra musik…

Så ska det ju bli intressant att se om vi får tillbaka våra 4000:- som vi lagt ut hittills. Men det har egentligen ingenting att göra med hur ledsen jag känner mig just nu.

och jag skyller på Bråvalla!!! Håll er till en egen jävla helg

f.u. c.k.

/Lova

Var höll ni hus idag kl 17? Inte på världens bästa söka jobb-kurs i alla fall!? Jag vet inte hur många av er som hade tänkt komma, men ett större antal än åtta trodde jag nog vi skulle vara i alla fall.. Förutom den braiga informationen om cv, intervju, lön, introduktionsperiod och anställningsformer fick vi värsta lyxfikat med både mackor, kakor o frukt.

banan (1)jag tog ”begär en så hög lön att ni skäms”-rådet och applicerade det även på bananen som jag tog med mig efter att mötet var slut, och skämdes. Men nu har jag ett mellanmål tills imorgon i alla fall..

Ta nu lite tid av era upptagna liv och inse att ingångslönen och stöd för att få det bästa jobbet inte bara kommer trilla ner i era knän! Ge er själva en chans att få det bästa ni förtjänar – redan från början.

mvh, Lova

Jag såg en gammal film där följande repliker yttrades om juveler och diamanter som låg och glittrade:
”min fru har liknande, fast oäkta såklart.”
”men se hur de lyser. inget går upp mot äkta vara”

Lite långsökt kanske, men det fick mig att tänka på talesättet: ”diamonds are a girls best friend”. Upprepas en sak tillräckligt ofta blir det tillslut en sanning.

I förlängningen kan jag se hur det här hänger ihop med det övriga förtrycket av kvinnor genom historien. Intala kvinnor att de har ett stort behov av dyra diamanter och smycken. Gör det samtidigt omöjlig för dem att tjäna pengar och själva kunna köpa dessa saker. Mannen och äktenskapet blir därmed en förutsättning för att kvinnor ska komma i besittning av diamanter. Din man kan å sin sida bevisa sitt värde som man genom att förse sin fru med smycken. Frun blir en prydnadssak och en statussymbol bland många andra. Hon hamnar dessutom i skuld och underläge mot mannen som givit henne dessa saker. Skulle hon skilja sig tar han naturligtvis tillbaka alla gåvor för att ge till en annan fru. Fallet blir dubbelt i och med förlusten av både förmögenhet/trygghet och  status/utseende.

Spinner vidare på min tanke: Människans bästa vän är en hund, livs levande och något krävande. Flickor ska vara nöjda med diamanter. Vackert, men det bidrar inte precis till att utveckla dig som person eller bli ett livslångt intresse. Smycken gör sig bäst runt en passiv åsiktslös hals utan rynkor och livslinjer.

Ytterligare funderingar: kravet på att diamanter minsann måste vara äkta för att räknas. Kvinnors ”naturlighet” värderas högt påfallande ofta. Vi ska både se ut och bete oss naturligt för att vara attraktiva. Våra smycken och kroppar ska helst vara äkta och oförfalskade. Annars kan männen känna sig lurade under falska premisser. Ett par oäkta bröst ska helst vara skapade så att de ser oäkta ut, så att de som föredrar det direkt vet till vem de ska söka sig. Äkthet symboliserar välstånd, trots att skönhetsoperationer kostar pengar. Att se riktigt äkta och naturlig ut kostar antagligen mer pengar, eftersom det också inbegriper den där ‘ungdomliga skönheten’ som till och med en ungdom knappt kan leva upp till. Det är solkysst hy utan finnar och sår, len hud, jämnfärgat och slätt hår, pigga och vakna ögon samt ett vitt leende. Det är svårt – och dyrt!

Sammanfattningsvis säger jag detta.
Reklam -> sanning
måste äga dyra föremål -> utan jobb -> beroendeställning gentemot mannen -> lätt att falla i onåd
bästa vännen är sak – > du är också en sak
äkta och naturlig -> kvinnlig
oäkta, fejkad och köpt -> okvinnlig

Sålunda går mina tankar.

mvh, Lova

image

Nytt smeknamn till dig, du tjocka jack russel-korv..
Chubby chic!

mvh, Lova

Jag har saknat att cykla! Jag har cyklat överallt,. Till skolan i alla år. (förutom i sexan när jag hade varit tvungen att använda cykelhjälm och hellre gick istället) Jag har också vägrat att göra många saker då jag istället för att skjutsas har förväntas klara av att cykla. I vilket väder som helst. (som jag minns det)imageDen här cykeln fick jag precis innan sommarlovet i trean, och jag var övertygad om att växlar var för mesar och cyklade följaktligen på fyrans (av fem) upp för de flesta backarna den första tiden. Nu firar vi 16 år.

image
Många är de gånger vi kunde dött tillsammans. Speciellt nedanför backen till gymnasiet vid Sergel. Dödsföraktande bestämde jag mig i förväg att inga bilar skulle komma, vilket det ibland ändå gjorde. Då ställde jag mig på bromsen, så bakhjulet gled fram framför både mig och styret. Cykla utan att styra gör jag oftare än inte. Tror det är därför jag har så bra balans i sitsen.

image
Och så i höstas när jag flyttade tillbaka till borås fick inte cykeln följa med. Nu är det flera månader sedan jag satt på den senast. Susande över gräs, grus och allt annat. Vi ska överleva den här sommaren också, tillsammans.

mvh Lova

Jag skulle ta lite hämtmat från thai-stället på vägen hem från stan. Fia hade rekommenderat papayasalladen, så det beställde jag. På restaurangen svarade dom då ungefär att den var väldigt stark.
”vill du ha den..mindre stark?”
”ja, jo det kan jag ta. antar jag”
”vi gör den till dig…lagom. Blir det  bra?”
”haha, ja lagom blir bra.”

När jag sen hämtar maten säger dom att det oftast är asiater som beställer det här, de verkar glada över att jag ska testa den, och att min svenska kompis rekommenderat den till mig.

Det jag ville säga var att i min åsikt har kommit väldigt långt i sin integration om man använder ordet lagom för att beskriva styrkan på en kryddning. För det säger ju egentligen ingenting, men räcker gott och väl för att kommunicera en känsla som vi andra gärna accepterar.

Hur maten var? Väldigt väldigt väldigt stark. Pausar tio gånger mer än jag äter. Men det tänker jag inte låta dom veta…

mvh, Lova