Archives for the month of: april, 2013

Under praktikveckornas första dagar kommenterar alla hur jobbigt det är med långa dagar, att man är helt slut när man kommer hem och att vi längtar tillbaka till skolan och dess halvdagar.

Idag hade vi skola igen. Föreläsning 9-11:30, inkl en halvtimmes rast. Därefter lite lunch och en studiegrupp som liknar varandra i och med att vi mest sitter och pratar med våra kompisar. Efter detta känner vi alla: jag måste hem och vila, jag är såå trött.

Hur ska detta gå?

mvh, Lova

Idag har jag gått igenom alla de klassiska stadierna av sinnestillstånd som ingår på en helt ledig dag. För framtida referenser är dessa – samt ungefärliga tider – listade nedan.

Morgonmys pågår tidigast från kl 7 till ca  kl 11-15. Under denna tid är jag fullt tillfreds med tillvaron och njuter av att jag inte har någonstans att vara. Här görs sällan många knop eller några barn, men jag lever här i förvissningen att det ”nog ska komma senare” (=en fåfäng förhoppning, händelser sker inte om jag inte själv initerar några tyvärr)

Därefter anfalls jag av ångest där jag ifrågasätter allt, exempelvis varför jag inte gjorde mer av min dag. Detta stadie inträder plötsligt någonstans mellan 11-15 och pågår fram till kl 16-20. Under dessa timmar vandrar jag planlöst i mitt hem och lyfter håglöst på diverse påbörjade projekt utan att ha viljan eller orken att ta dem till mig. Stadiet påbörjas ofta av insikten att det är dags att äta mat, inte helt sällan som en följd av att jag ätit fem kakor, en halv påse chips eller stora mängder russin och mandlar.

Min dag avslutas i ett tillstånd av acceptans då kvällsfriden sätter in. Det innebär att jag har förlikat mig med det faktum att dagen gick till spillo, men det är först här jag också kan uppbåda energi nog att bli produktiv och kreativ. (bevis 1: detta blogginlägg) Kvällsfriden är en naturlig del av alla mina dagar, och ett önskvärt sinnestillstånd. Det infaller från kl 16-20 och kan pågå till 22-01.

Allra helst avslutas det med att jag somnar men i vissa fall kan ångest återigen falla på vilket lägger en skugga över hela dagen. Vad som framkallar denna sena ångest är avsaknad av kontakt med yttervärlden samt bortglömda göromål och uppgifter. Detta kan alltså avhjälpas om jag inser konsekvenserna i tid, men när ångest inträtt kan bara ett lugnt sinne och minimal tankeverksamhet avhjälpa.

mvh, Lova

Väl spenderade morgontimmar: en bok utläst (efterskalv av arne dahl), frukost på sängen och solsken. Nu väntar väl regnoväder och ett försök att organisera vardagen. Ledighet at it’s finest.

mvh, Lova

image-1366913804931-V

Dessa är de nappar jag använde hela min barndom. Nu ser jag till min bestörtning att de benämns som RETRO?! Way to go att få mig att känna mig gammal….
Säg att jag inbillar mig…?

mvh, Lova

Sista dagen på VFU:n imorgon. Jag återkommer till den frågan jag dyftat tidigare  men nu inte kommit ett steg närmare svaret på. Present och tack till vfu-platsen.

Jo några steg närmare är jag. Närmare bestämt två godispåsar, några kladdkakemuffins och en grön växt i kruka. Till all personal, till avdelningens personal och till handledaren. Men nej, är inte det lite mycket för två veckor… Om man kan säga så. Kan man säga så? Jag har tappat känslan för vanligt hyfs i proportion till att jag inte vill känna mig småaktig och otacksam.

Hjälp.

mvh, Lova

Jag var (delvis) med i en diskussion ikväll som började med en fråga om hur vi ska bemöta barn som undrar (med ord eller med handling) om de är fina. Vi var relativt överens i gruppen om att detta fiskande efter komplimanger handlar om att barnen vill bli sedda och få uppmärksamhet, och att ett ”ja vad fin du är” inte hjälper utan snarare stjälper. Jag skrev bland annat såhär:

på praktik och vikariat på förskola och förskoleklass har jag anammat en stående fras, vare sig det gäller kläder, teckningar osv: vad tycker du själv? Barnen svarar gärna glatt på den frågan och då ler jag och säger ”det är det viktigaste” 

(2 timmar och 12 likes senare…I’m just sayin’ ^^)

Därefter gick diskussionen in i ett väldigt intressant läge där kommentarerna haglade och två tydliga ståndpunkter utkristalliserade sig. Några tyckte att några komplimanger här eller där inte kunde skada, snarare hjälpa barnet att bli nöjt med sig själv. Dessvärre hann jag inte med att kommentera allt jag hade velat, så jag har kopierat några kommentarer jag skulle vilja bemöta hit till bloggen.

De förtjänar var och en ett långt och bra svar, och för att det är inlägget inte ska bilda en text-vägg tänkte jag portionera ut dem under några dagar. Hänger ni med?

mvh, Lova

Ska jag berätta en sak om mig själv? Ungefär fem minuter efter att jag ätit klart mitt kvällsfika lutar jag mig fram över soffbordet. Då faller en halv prickigkorv från min tröja. Den äter jag upp.  
Jag gillar mig själv ändå

mvh, Lova

Jag ska till er imorgon för att göra min andra cellprovskontroll. Är lite nervös och fundersam, för jag vet inte hur jag ska förbereda mig! Ni som har sett allt, och lite till skulle säkert uppskatta något alldeles speciellt…

En omgång sånthär kanske??

Det var ett skämt.

mvh, Lova

SwiftKey har sparat mig 10,000 tangenttryckningar! Kolla in den här: http://swiftkey.net Typ… Nä men faktiskt. Är det någon app som är värd att betala pengar för är det dethär tangentbordet. Bästa förutsägelserna och fint ”pumpa”-tema (orange bokstäver på mörkgrå bakgrund). Lita på mig! mvh, Lova

Ha det så bra i hundhimlen nu.
Jag saknar dig redan.

SONY DSC