(”män” = gruppen män, ett allmänt begrepp som inte berör individer, förutom just de som varit med om eller gjort samma sak)

Med en dryg timme kvar på kvinnodagen får jag höra att en man har sett mig och mina två vänner på gymmet. Det berättar han för en av dem när de råkar träffas på en helt annan plats. Hon kan inte placera honom i rätt sammanhang förrän han berättar det. Och han säger då att han känner igen oss, och brukar titta på oss när vi tränar.

Yuck!! Känner jag spontant. Vad fan har du med det att göra? Tänker jag.

Men visst, jag erkänner att vi låter mycket och inte hör till gymmets vanliga stereotyper. Jag förstår att vi står ut i mängden. Men du grabben: man säger inte så i alla fall…

Ska vi behöva separata träningslokalen för män och kvinnor, för att jag inte ska behöva känna mig observerad och självmedveten för hur jag ser ut för andra  i olika vinklar? Ska jag behöva be mina vänner stå som en skyddande mur när jag  ”visar  upp” olika kroppsdelar under träningen? Eller ska jag få vara där för att bli stark och snabb – samtidigt som jag syns, hörs och är mig själv?

Den här mannen låter mig inte tro det längre. Oavsett varför han sa det.

mvh, Lova

Annonser