Det slog mig nu när jag duschade efter träningen: fan vad stabilt, att jag klarade det! Återkommande besök på gymmet under en längre tid än jag någonsin gjort förut. Jag ska börja äta mer frukt. Inte använda kemikalier eller hormoner i/på kroppen.

Tänkte jag.

Sen tänkte jag: men skärp dig, det kommer ju inte hålla den här gången heller. Visst, visst. Bra jobbat idag men du blir bara besviken om du tror något annat.

Sen skriver jag det här till Dig, min självbild. Och? Jag får tänka att jag är hur jävla bra som helst, oavsett vad jag har gjort eller inte gjort. Det ska jag tänka, till jag slutar tänka det. Och när jag slutar tänka det ska jag gå vidare.

Låt mig ta ett exempel från någons liv. ”eftersom jag åt chips igår måste jag träna idag”. Eller: ”vill jag kunna festa imorgon måste jag ta en lång promenad idag”.

Det ska inte fungera så för mig. En dag, en aktivitet i taget. Inget dåligt samvete, ingen ånger. Jag litar på att jag tar hand om mig själv. Hela mig – kropp och själ. Äter vad jag vill, när jag vill. För jag litar på att jag inte alltid väljer ett sämsta alternativet, utan att må dåligt de gånger jag gör det. Makes sense? Du och jag – självbilden – fattar i alla fall vad jag menar : )

mvh, Lova

Annonser